Litteraturvetenskap

Litteraturvetenskaplig forskning inbegriper studiet av litteraturens historia samt litteraturteori och litteraturvetenskaplig metodik. Inom ämnet studeras litterära verk, deras uppkomst, distribution och reception, samt värderingen och tolkningen av litteratur. Forskningen rör både litterära verk och de idéer, traditioner och samhälleliga faktorer som medverkat till verkens tillkomst och mottagande.

Institutionens pågående forskning i litteraturvetenskap kännetecknas av en stor bredd. Genusvetenskapliga och litteratursociologiska perspektiv är framträdande, liksom det historiska studiet av 1700- och 1800-talens litterära kulturer, men också empirisk läsforskning, digital humaniora, textkritik, mediehistoria och ekokritik är viktiga fält för våra forskare. Inom ramen för institutionens forskargrupper samarbetar litteraturvetare och retoriker, och Avdelningen för litteratursociologi är ett nav för institutionens litteratursociologiska forskare. Forskning presenteras och diskuteras vid dels det högre seminariet (se kalendariet), dels två tematiska seminarieserier, det tvärvetenskapliga 1700-talsseminariet och Reselitteraturseminariet (RELS). Svenska Litteratursällskapet, som ger ut Samlaren, har sitt säte vid institutionen. Läs mer om aktuella publikationer, de senaste avhandlingarna i ämnet och institutionens litteraturvetenskapliga skriftserier.

Ämnets historia går långt tillbaka. År 1917 inrättades den första renodlade professuren i litteraturhistoria, men redan tidigare gick det att disputera på litteraturhistoriska ämnen inom ramen för ämnet estetik. Sedan litteraturstudiet i början av 1900-talet utvidgades från en tidigare positivistiskt präglad verksamhet till att inbegripa exempelvis komparativa metoder, har det genomgått en avsevärd expansion under 1900-talet, inte minst sedan ämnet övergick från Litteraturhistoria med poetik till Litteraturvetenskap i slutet av 1960-talet.

Litteraturvetenskapen har historiskt sett varit starkt kopplad till svensklärar-utbildningen (tillsammans med Nordiska språk), vilket i sin tur har inneburit en tydlig inriktning mot svensk och nordisk litteratur, som dock inte är allenarådande. Det litteraturvetenskapliga fältet har på senare tid vuxit samtidigt som en stor mängd teoretiska och metodologiska perspektiv etablerats. Expansionen mot nya fält och teoretiska perspektiv har också inneburit ett närmande till andra discipliner, samtidigt som den fortsatta orienteringen mot den litterära texten och litteraturhistoriska sammanhang har utgjort en enande faktor.